Andrea wakes up strapped to a bed in Philip's small, dark basement, where she has been confined for the past three weeks. Now visibly tortured and completely apathetic, she longs for death, convinced she won’t leave this place alive. Despite her despair, Andrea finds herself in an unwilling struggle against her tormentor, Philip, who thrives on eliciting her intense reactions through physical and psychological torture. Her only defense is to remain utterly unresponsive, denying him the pleasure he seeks from her pain. But who is actually being tortured?
Andrea vaknar fastspänd på en sängen i Philips lilla, mörka källare, där hon har varit instängd i tre veckor. Synbart torterad och helt apatisk längtar hon efter döden, övertygad om att hon aldrig kommer att lämna detta ställe levande. Trots sin förtvivlan finner Andrea sig i en ofrivillig kamp mot sin plågoande Philip, som njuter av att framkalla hennes reaktioner genom fysisk och psykisk tortyr. Hennes enda försvar är att förbli fullständigt oresponsiv, och neka honom nöjet han söker i hennes smärta. Men vem är det egentligen som blir torterad?
